Telefonen ringer och jag svarar
– Det är Annette
– Hej, jag heter Lena och undrar vilka tider ni har öppet?
– Öppet? svarar jag förvånat
– Ja, har jag inte kommit till en pudelkennel? Jag och barnen tänkte göra en liten utflykt och titta på lite gulliga valpar…
– Ehh, jo jag har ett kennelnamn och jag föder upp pudel, men vi är en vanlig familj som bor i en vanlig villa och vi har inga öppettider, svarar jag lite tveksamt och funderar på om det hela är ett skämt eller om människan menar allvar.
Kvinnan i luren svarar då med irriterad röst
– Hur kan du kalla dig kennel om du inte tar emot besökare på fasta öppettider! Då ringer jag någon annan!
Där lägger hon på luren och jag står som ett fån och tittar på min mobil.
Det var för ca 8 år sedan och första gången jag fick ett sådant samtal, men inte det sista. Jag har säkert fått minst två liknande samtal per år och jag är absolut ingen stor och välkänd uppfödare.
Jag är ute på stan och möter ett par med en pudel som är väldigt snygg, dock inte i utställningsfrisyr, men det är något bekant med den. Jag stannar och inleder ett samtal med personerna som håller i kopplet.
– Hej, Vilken fin pudel ni har! Vad heter hon? (Jag hade redan konstaterat att det var en tik.)
– Tack, hon heter Fiddelie. Pudeln är en sån trevlig hund! svarar båda glatt och entusiastiskt
– Var kommer hon ifrån? frågar jag och hälsar på den unga och ivriga pudeln.
– Hon kommer från södra delen av Sverige, svarar den ena och är märkbart stolt över mitt intresse för deras hund.
– Jaha, från vem då? frågar jag vidare.
– Det är bara en privat uppfödare, säger den andra ägaren med stark betoning på ordet privat.
– Jaha, säger jag och fortsätter fråga
– Vad heter hon i stamtavlan?
– Åh, hon har så fin stamtavla med en massa champions och själv har hon ett så fint namn! Hon heter Kråksångens Fillifjonka! säger den första ägaren och är mycket stolt över sin hund.
– Åh, från kennel Kråksången! Stina, hon som har kennel Kråksången, känner jag mycket väl. En mycket duktigt uppfödare! Jag tyckte det var något bekant över Fiddelies drag! säger jag och ler stort, och säger
– Då måste Fiddelie vara ur kullen mellan Lotten och Sture?
De båda ägarna bekräftar att det var hon och jag önskar dem en fortsatt trevlig dag och går vidare.
Båda dessa samtal speglar lite av vad jag väldigt ofta stöter på, synsättet hos “medelsvensson” på skillnaden att vara “privat” eller att ha kennel. Här i Sverige är de flesta uppfödare “privata” i den meningen att vi har vår uppfödning i våra hem, inte i någon stor kennelanläggning med burar, boxar och anställd personal. Jag vill påstå att vi är UPPFÖDARE med ett kennelnamn registrerat och godkänt av SKK, Svenska Kennelklubben och FCI, Fédération Cynologique Internationale – den internationella kennelorganisation. Det är en typ av kvalitetsstämpel eftersom vi förbinder oss att följa SKKs regler och stadgar.
De allra flesta av oss uppfödare parar våra hundar hemma i köket eller i trädgården. Valparna föds i våra sovrum eller ett annat rum nära vårt eget. Valparna växer upp i våra hem med allt vad det innebär med disk, tvätt, lekande barn m.m. Allt för att våra valpar ska växa upp till trygga hundar som fungerar i dagens samhälle och blir valköparens bästa vän. Vi lever dygnet runt med våra hundar som är en del av våra familjer. Vi lägger ner enormt mycket tid och pengar på att träna våra hundar, både fysiskt för att bygga upp muskler men också träning i olika grenar eller sporter.
Många av oss åker land och rike runt, ja till och med till andra kontinenter, för att ställa ut och meritera våra hundar. Många tror att “det är väl bara att ställa ut en hund”. Nej, långt ifrån! Att lyckas på hundutställning kräver enormt mycket förarbete. Först måste vi föda upp en bra hund som har rätt förutsättningar, dvs följer sin rasstandard. Hunden ska, förutom att ha ett bra foder, tränas fysiskt för att växa och utveckla muskler och hållning. Hunden ska ha ett lämpligt temperament, dvs vara balanserad och tycka om att visa upp sig. Det ligger många, många timmars träning bakom det. En hund som inte tycker det är roligt på hundutställning kommer aldrig att vinna några priser oavsett hur snygg den är. Sedan ska pälsen skötas minutiöst och det gäller alla raser. Har man dessutom en trim- eller klippras, tex en terrier eller en pudel, ligger det hundratals timmar med pälsarbete bakom en snygg hund.
Vi gör olika typer av mentaltester och tävlar i diverse grenar som lydnad, agility, jaktprov eller nosework. För att sedan inte tala om hur mycket tid och pengar vi lägger på diverse hälsotester på våra hundar som tex DNA-tester av ärftliga sjukdomar, röntgen av höfter och armbågar, kollar ögon m.m. Vi uppmuntrar och peppar våra valpköpare att göra diverse hälsotester, mentaltester eller vad just den rasen kräver. Det är genom våra valpköpares dokumenterade tester vi kan göra en utvärdering av vår uppfödning och få en bra statistik över vår ras, för att kunna fortsätta föda upp bra hundar som våra valpköpare vill ha. Vi säljer enbart hundar som sällskapsdjur, helt enligt SKKs regler.
Visst finns det många uppfödare som har en kennelanläggning (skulle jag också vilja ha), dvs ett separat hus på sin tomt med boxar och rastgårdar, där hundarna får vara kortare eller längre perioder under dagen. Det är mycket praktiskt när man har flera hundar, speciellt när man måste hålla isär tikar och hanar under löp. Även en uppfödare måste arbeta för att tjäna sitt dagliga bröd åt både sina hundar och sin familj och då är det väldigt skönt att veta att hundarna har det bra i sina boxar och rastgårdar.
Men vi är fortfarande “privata uppfödare” som brinner för våra raser, engagerar oss i våra valpköpare, hjälper och stöttar våra uppfödarkollegor, går på kurser och seminarier för att lära oss mer och åker akut till veterinären mitt i natten med en sjuk hund. Vi säljer våra valpar med korrekta avtal som tillhandahålls av SKK och följer deras regler och rekommendationer. Att vara uppfödare är ett sätt att leva.
Jag får som sagt, ofta höra från olika hundägare, att deras hundar kommer från en privat uppfödare, med stark betoning på ordet privat. Jag träffar ganska många hundägare eftersom jag är instruktör och håller olika hundkurser, allt från valpkurser till tävlingskurser i olika grenar.
Tyvärr får jag ganska ofta höra att hundägaren hittade sin “privata uppfödare” på Blocket och valpen var så söt. Enigt deras uppfödare behöver inte en “privat uppfödare” inte göra hälsotester, för det vet ju alla, att valpen ärver ju bara det bästa från sina föräldradjur och det är bara utställningshundar som är inavlade som har en massa sjukdomar. Uppfödaren garanterade dessutom att det var 40% pudel, 20% malteser, 30% kinesisk nakenhund och 10% dvärgspets…men ändå står hundägaren här med en hund som börjar närma sig en storlek av en labrador? Jag undrar hur mycket avelskunskap och genetik den uppfödaren kunde eller har gjort DNA-test på hunden för att fastställa antal gener från varje ras.
Nästan lika ofta stöter jag på hundägare som också köpt sin hund via Blocket och dessutom för otroligt stora summor pengar, men det var minsann en riktig kennel med namn och allt. Det var minsann en uppfödare av äkta XX-doodle eller XX-poo och titta här vilken fin stamtavla hunden har, säger de och håller stolt fram en hemmagjord stamtavla med kennellogga och printad på vanligt kopieringspapper. Två månader senare kontaktar dom mig och ber om råd angående pälsvård, för deras egen uppfödare hade inte tid att ge några råd…
Du som står inför att köpa en hund, en ny familjemedlem – välj uppfödare med omsorg, oavsett om du väljer att kalla det för en “privat uppfödare” eller en kennel. På KöpaHund.se hittar du seriösa uppfödare som valt att följa regler och rekommendationer enligt SKK, Svenska Kennelklubben
https://www.skk.se/sv/kopahund/
Hur många som är “privata” (hobbyverksamhet) eller är företagare (rörelse/näringsverksamhet) ur ett bokförings- och deklarationsperspektiv, det har jag ingen aning om, men det är en helt annan fråga.
OBS! Samtliga namn är påhittade men speglar verkliga händelser.
