Första natten utan Diamanterna

Utanför mitt sovrumsfönster piskar regnet och stormen sliter i träden. Jag väcks av ett försiktigt gny och en kall nos mot min kind.

– Celleste? Vill du gå ut? frågar jag viskande och lämnar mitt varma täcke.
Celleste går sakta mot altandörren och går snällt ut på altanen men inte längre än att hon fortfarande står under taket. Sen står hon bara där och tittar med hängande svans.

– Kom in hjärtat, viskar jag mjukt och hon vänder och går sakta in igen.
Sen vill hon gå mot köket, inte tillbaka till sovrummet. Hon stannar och vänder på huvudet som för att säga

– Snälla matte, gå med mig!
Jag tänder lampan i taket i stora rummet och sedan går vi mot köket. Celleste stannar precis utanför köksdörren och väntar på att jag ska öppna grinden… men den står redan öppen för alla valpar är borta. De två sista flyttade igår, söndag den 1 november.

Jag går in i köket och tar ett glas vatten. Celleste går sakta med hängande svans runt och nosar där valparna brukade sova. Hon nosar bland filtarna i korgen vid Dalaskåpet. Hon tittar i leksakslådan. Hon lägger sig ner och tittar under kökssoffan. Hon nosar i korgen under fönstret.

Sen går hon fram till mig och reser sig på bakbenen med framtassarna mot min mage och trycker huvudet mot mig. Allt är liksom helt stilla utom stormen utanför som piskar. Jag kramar min älskade duktiga hund och mina tårar rinner ner i hennes päls. Tårar för hennes skull, för jag vet att alla åtta valparna har det underbart hos sina nya ägare. Vi bara står där mitt på köksgolvet och håller om varandra, min älskade Celleste och jag. Vi har ett väldigt speciellt band Celleste och jag och har haft ända sedan den dagen jag såg en bild på henne som nyfödd på Facebook…

Efter en lång stund går Celleste ner från mig och jag går fram till lådan med hundgodis och ger henne en liten tuggis som tröst. Celleste tar villigt emot den och lägger sig i en av korgarna. Jag går tillbaka till sovrummet och kryper ner i sängen igen. Lyssnar till regnet och stormen och tänker

– Hoppas inte valparna behöver gå ut mitt i natten i detta oväder…
Strax därefter kommer Celleste och ”frågar” om hon får komma upp i sängen. Självklart får hon det. Celleste flyttar försiktigt på Lady som sover djupt bakom min rygg. Celleste rullar ihop sig som en liten räv i mitt knäveck och min hand vilar i hennes mjuka päls.

Jag har svårt att somna men till slut dåsar jag bort till ljudet av mjuk musik från min lilla högtalare som man lägger under kudden. Typ såna som förr fanns på sjukhus så man kunde lyssna på radio utan att störa sina rumsgrannar.

Jag drömmer att Celleste och jag tävlar i freestyle. Hon är så vacker, min Celleste, där hon dansar till musiken och gör konster…jag känner mig glad och lycklig i drömmen.
Nästa gång jag vakna ligger Celleste utsträckt på golvet som hon brukar. Hon sover djupt och snarkar lite lätt. Runt mitt huvud ligger Lady som en pälsmössa och sover. MaeC delar kudde med Tomas och Ella ligger behagfullt utsträckt vid fotändan av sängen. Krille sover djupt i sin koja, en före detta canvasbur som saknar dörr (dörren gick sönder och klippte bort den och köpte en ny bur)

Utanför börjar jag ana att gryningen är på väg men ännu flera timmar innan det är dags att gå upp. Jag återvänder till min dröm om Celleste som dansar till mjuk musik…

Nu är det dags för nya mål och planer 🐩