Som jag skrev igår, så gjorde vi ett ultraljud den 5 augusti för att med säkerhet konstatera att Celleste är dräktig och att allt såg bra ut.
När vi kom visade det sig att kliniken låg lite efter i tidsschemat och vi fick vänta runt 25 minuter. Vi vet inte varför de var försenade, men det är sånt som kan hända när man håller på med djur och människor. Celleste var lugn och cool som alltid och kopplade av vid mina fötter.
Blir lite illa berörd när andra kunder kommer in och skäller ut personalen för att dom får vänta. ”Och hur kunde det komma sig att pudeln fick komma in före dom?” Jo, vi skulle göra ett ultraljud och dom skulle göra något helt annat och det var olika personal som skulle utföra jobbet. Personalen gör sitt bästa och framför allt ser dom till djurens bästa. Men, nu var det vår tur!
Celleste fann sig snällt i att ligga på rygg i ultraljudsvaggan och slappnade av. Ingen rakning av magen behövdes i och med hon har den frisyr hon har, dvs redan rakad på magen.
Veterinären kunde snabbt konstatera att det fanns flera valpar och deras hjärtan slog som de skulle. På en bild kunde vi samtidigt se två foster. De valpar vi såg på ultraljudet verkade pigga och livliga och sprattlade med benen.
Det är i princip omöjligt att säga hur många valpar det är och ultraljudets syfte är att konstatera dräktighet och att allt ser bra ut.
När vi kommer ut från veterinärkliniken i Täby kyrkby säger jag till Celleste:
– Tänk att du har så måna fina och pigga valpar i magen!?
Celleste tittar på mig med en talande blick och uttryck som sa:
– Ja, det visste jag väl! Det här med ultraljud var ju ganska onödigt…