Om Annette

Jag har i hela mitt liv älskat hundar och levt nära hundar.

När jag var liten hade min farmor och farfar en schäfer som hette Harras. Han följde mig vart jag än gick och jag honom.

Det sägs att när jag började lära mig gå, så la sig Harras bredvid mig så jag kunde grabba tag i pälsen på ryggen och sedan reste vi oss båda och jag hade en levande “lära-gå-vagn”. Harras var väldigt åskrädd och jag minns att vi kröp in under farmor och farfars sommarhus en gång. Farmor försökte få ut oss båda, men se det gick icke innan åskan var över.

Så fort jag lärde mig läsa mer eller mindre bodde jag på biblioteket och läste varenda hundbok som fanns. När jag var ungefär tio år såg jag en bild på en tervueren och det var det vackraste jag sett! En ”terveruren” (jag visste inte hur man uttalade det) ville jag ha, men det fanns inga i Sverige då…

När Harras gick ur tiden följde en ganska lång tid utan hund i familjen (förutom en Newfoundland en mycket kort tid) så jag tog mig an hela grannskapets hundar och gick ut med dem efter skolan. Det var strävhårstaxen Sebastian, golden retrievern Oskar, norrbottensspetsen Sippa för att nämna några.

Men framför allt var det bordercollien Flash och gordon settern Vinstamarkens Attila. Med dessa två gick jag olika hundkurser och jag ställde även ut Attila med ganska stora framgångar. Även hans avkommor hade sedan stora framgångar på utställningar.

Min första kurs på Haninge Brukshundklubb gick jag hösten 1973 med Attila och instruktör var Christer Malmström. Vi var enbart tjejer i åldern 13-19 år. Attila var ganska stor, vild, jobbig men snäll och glad. Kort sagt, jag hade vissa problem att hantera honom rent fysiskt eftersom jag själv är ganska liten.

Vid ett av teoritillfällena sa Christer Malmström något som etsade sig fast i mitt minne “Om ni får tag i en bra mellanpudel så har ni den optimala hunden som ni kan träna alla grenar med, utom skydds“. Det tog över trettiofem år innan jag gjorde slag i saken och skaffade en bra mellanpudel.

1974 kom “Ludde”, en svart cocker spaniel som i stamtavlan hette Evening Explotion, in i familjen. Jag fortsatte gå kurser på Haninge BK och ett antal hundkurser inom Svenska Blå Stjärnan.

Några utställningar blev det inte för Luddes del då han hade en stor vit fläck i bringan och var ca fem centimeter för hög, men han var tydligen väldigt snygg enligt Wilhelm Dufwa som såg honom när jag pryade på SKKs tidning Hundsport. Jag pryade även hos Anders Hallgren, Sveriges första hundpsykolog, vilket haft stor betydelse för mitt sätt att se på hundar och inlärning. Ludde och jag tävlade lydnad ett par gånger men utan några större framgångar.

Nästan varje helg åkte jag med mina kompisar som födde upp långhårig collie på massor av utställningar och lärde mig enormt mycket av dom. Jag jobbade även som kennelflicka hos en schipperke-uppfödare.

Under den här tiden fanns hela tiden önskan om att skaffa en egen tervueren och jag hälsade på flera personer som var bland de första som importerade rasen till Sverige. I bakhuvudet fanns hela tiden Christer Malmströms ord om den optimala hunden…

Jag flyttade hemifrån, började jobba, gifte mig, skaffade hus och katt. Men hund… det fanns inte riktigt tid till, för jag vill ju jobba aktivt med mina hundar. Sen kom min dotter Jenny (1984) och sonen Kim (1986).

1990 bestämde jag mig för att köpa min första tervueren som hette Björkängens Myrrah, “Myrra”. Jag blev mer och mer aktiv på Haninge BK och mina barn tillbringade många dagar i skogarna kring Riddartorp. Tyvärr visade det sig att Myrra inte var riktigt stabil i temperamentet och på grund av det kunde hon inte heller tävlas i några högre klasser.

Jag beslöt mig för att skaffa en tervueren till och 1995 kom KORAD Jägergläntans Miora kallad “Mio” till familjen. Ett år senare, 1996, tvingades jag ta bort Myrra pga sjukdom. Mio va precis så som jag vill ha en hund, vild och mild. Hon blev min ständiga följeslagerska i lite över 13 år.

Hösten 1998 kom familjens första pudel. Det var min dotter Jenny som köpte en röd dvärgpudel som hette Rush Mix Xentim och kallades “Tyra”. Vilken liten toppenhund!! Utställningsmässigt kom hon som bäst BTKL 2, men röd var ju inte en godkänd färg på den tiden. Lilla Tyra kunde spåra, sök, uppletande av föremål, lydnad och agility. Tyvärr finns inte Tyra med oss längre, hon gick bort två månader innan hon skulle fylla 14 år.

I januari 2009 köpte Jenny en svart mellanpudel, Gibsy Witch Amazing Blossom kallad “Ella” (som betyder kom på grekiska). Under större delen av 2010 bodde Jenny utomlands och det blev så att jag tog över Ella mer och mer. Vi tränade sök, lydnad och jag började ställa ut henne. Ella är nu vår stamtik och du kan läsa mer om henne på hennes egen sida.

Utbildningar Annette gått inom ämnet hund

SBK Handledare (1998)
SBK Instruktör B (2000)
SBK Instruktör – certifierad (2001)
Hundens genetik, evolution och beteende, Stockholms Universitet (2010)
Tävlingssekreterare, rallylydnad (2013)
Instruktör rallylydnad – certifierad (2014)
Specialkurs sök, påbyggnadskurs för instruktörer (2014)
Handledare SKK Distanskurs Hundens beteende – diplomerad (2015)
Handledare SKK Uppfödarutbildning – certifierad (2016)
Handledare SKK Distanskurs Uppfödarutbildning – diplomerad (2017)
SBK Specialsöksinstruktör, inkl. nosework – diplomerad (2017)