Ella återbesök på Hundkuranten

 

Igår var det dags för Ella att göra ett återbesök hos fysioterapeut Anna Nähl på Hundkuranten. Anna mätte Ellas lårmuskulatur och det skiljer mindre än en centimeter mellan höger och vänster, vilket är väldigt lite och helt naturligt då den första operationen av korsbandet gjordes i mars och den andra i juni. Simning har på endast tre gånger börjat ge effekt.

Vi fick nya övningar att göra på en pilatesboll för att stärka alla muskler i hela kroppen. Det var ”armhävningar”, det var rörlighetsövningar och olika balansövningar för både bak- och framdel. Ella, som älskar att göra det mesta man ber henne om, tyckte det var så roligt. Vad gör man inte för att få en karamell?

Efteråt tog Ella, Celleste och jag en promenad längs vackra Hägernäs Strand. Så underbart att få en dos hav, för det är faktiskt Stora Värtan som går så långt in i Täby.

 

Idag är första repetitionen av årets uppdättning av baletten Nötknäpparen, Petter & Lottas jul. Skriver och berättar mer om det imorgon.

MaeC mår bara bra och magen växer så det knakar. Nu är det bara två veckor kvar…🐾🐾🐾🐾

 

 

Ella på Hundsimmet

Förra torsdagen, den 25 oktober, var Ella för första gången på Hundsimmet i Bålsta. Ytterligare ett steg i hennes rehabilitering efter sina operationer av korsbandet i båda bakbenen. Hon tyckte det var lite läskigt i början och plaskade med frambenen. Ganska snabbt slappnade hon av och simmade lugnt.

Idag var matte sjuk (genomförkyld) så husse fick köra bilen och vara med. Husse fick passa på att agera fotograf. Ella hade mycket bråttom in, så minnet från förra veckan verkar i alla fall vara positivt.

Först är det dusch som gäller, precis som i vilken simhall som helst. Sen är det flytväst på och mot bassängen. Ella gick glatt upp för rampen till bassängen men sen var det lite lite läskigt att kliva i själva bassängen. Ungefär som jag känner mig innan jag doppat mig. Väl i bassängen var det inga problem. Det var extra roligt att få apportera sin lilla blå dummie

När Ella simmat några minuter är det dags att vila vid kanten i mattes famn. I början forsatte benen att simma, men ganska snart kom hom på att det var både skönt och tryggt att vila hos matte.

Jag tror Ella simmade totalt i ca 15 minuter uppdelat på tre-fyra pass med vila mellan. Hon simmade så lugnt och fint och tog verkligen ut rörelserna. Hon lärde sig snabbt att hon skulle simma runt i bassängen utan att försöka klättra upp på kanterna.

Efter badet är det duschen igen. Sen 15 minuter på vibrationsplatta, skönt även för matte att sitta på. Samtidigt torkar och borstar vi pälsen. Ella verkligen njuter på vibrationsplattan och den varma fönen.

Sen sov Ella gott i bilen hem. Nästa vecka ska vi simma igen.

Nu är spänningen över…eller det är nu den verkliga spänningen börjar

Champagne, Cocktails

Idag gjordes ultraljud på MaeC och vi kunde konstatera att hon är dräktig!

Jag blev så glad att tårarna började rinna och jag överöste MaeC med pussar. Det är idag dygn 35 sedan första parningen och vi såg tydligt tre små livliga valpar. En av dom vinkade med sin lilla framtass, sprattlade till och vände sedan ryggen till oss. Det kan finnas en eller rent av två valpar till där inne. Det är lite lurigt med ultraljud på hundar, för samma valp kan dyka upp på skärmen från flera olika håll. Vitsen med ett ultraljud är inte att räkna antal valpar, utan bara konstatera att det finns valpar. 

Det vanligaste är att man gör ultraljud runt dygn 28 och då ser man oftast bara något som liknar en böna med ett hjärta dom slår. Nu såg vi verkligen en valp med huvud, rygg, ben, tassar och ett hjärta som slog. Dom sprattlade, viftade med benen och vände sig om. Sen får vi se hur många som kommer, allt är lika välkommet.


Sedan sommaren 2016 har vi försökt få valpar men tyvärr inte lyckats av olika anledningar. Än kan vad som helst hända, men nu vet vi att det finns valpar där inne. Våra blivande Champagner eller Cocktails.

Nu ska Drottning MaeC skötas om på bästa sätt, bl.a. får hon inte träffa andra hundar då det härjar kennelhosta för fullt runt om Stockholm och vi vill inte att hon ska bli sjuk nu. Det innebär att våra andra hundar också ska hålls från andra hundar för att inte släpa hem onödig smitta.

Nästa steg är att plocka fram valplådan och ställa bädden i ordning så hon vänjer sig vid den. I övrigt får MaeC själv bestämma hur hon vill ha det.

 

Blivande moder är RLDN Fera-Mitis Mae Carol Jemison

 

Blivande fader är NORD JV-15, NORD UCH, FI UCH Cachas Clyde, ägare Berith Eliasson

Fortsatt rehab-träning för Ella

 

Klövjeväska

Efter att Ella blev tvungen att oprera båda korsbanden har all fokus legat på rehab, öka rörlighet och stabilitet. Nu är vi inne i fasen ”bygga muskler”.

Idag var första dagen för promenad med belastning i form av klövjeväska. Till en början räcker det med tomma packväskor, väskan i sig räcker som ökad belastning. Sedan ska vi succesivt öka genom att lägga lite saker i packväskorna.

Ella var så stolt och nöjd, hon har ju nu fått ett vikitgt uppdrag att bära denna klövjeväska. I munnen hålller hon en leksak som hon alltid vill bära när vi är på väg hem.

En kväll i juni…

Igår kväll (måndag 11/6) när det blev lite svalare, åkte vi ut och spårade med alla hundar, utom Ella som bara fick åka med i bilen. Hon ska ju operera sitt högra korsband imorgon.

Ingen av våra hundar är särskilt rutinerade på spår, då vi mest ägnat oss åt andra aktiviteter.

Krille är mycket noga och tar sig sakta framåt i spåret med en hastighet av ca en meter per minut 😉🐩

MaeC förstod inte riktigt det här med spår och att följa det. Ungefär varannan meter vänder hon upp mot mig och frågar vad hon ska göra. Trots det så löste hon spåret till slut och hittade belöningen i slutet.

Celleste var den som förvånade mig mest! Hon har aldrig gått ett spår i hela sitt ettåriga liv. Jag la ett kort rakt spår på ca 30-40 meter med några godbitar med jämna mellanrum och en hög extra gott i slutet.

Hon tog spåret direkt och hade ett mycket bra driv. Godbitarna brydde hon sig inte om, inte heller godiset i slutet. Hon blev dock väldigt störd av husse som gick bakom mig och skulle filma och fota.

Jag la ett spår till, nu helt utan godis och ett föremål i slutet. Tror spåret blev ca 75 meter med två mjuka vinklar. Det låg kanske 10 minuter. Oj, vad bra det gick för att vara hennes andra spår! Och mycket bättre med föremål i slutet som vi kunde leka med.

Vilken näsa och arbetskapacitet hon har min röda Celleste 💖

Att jag fick över hundra myggbett och ser ut som jag fått böldpest spelar ingen roll. Extra allergipiller och kortisonsalva  lindrar något… För jag har väldigt nöjda hundar nu som sover lugnt bredvid mig fast det åskar och blixtrar som bara den, men ännu inget regn.

Äntligen fredag…

Nu är det fredag och det är varmt och skönt ute. En stilla bris för med sig doften av syren, kaprifol, liljekonvalj och grannes grill. Fåglarna kvittrar och svalorna jagar mygg högt uppe i det blå som små svarta prickar. Det är sommar och det är den 1 juni idag.

Hundarna njuter av sina färska saftiga köttben och husse och matte kopplar av med något svalt att dricka innan middagen dukas fram.

 

Och idag kom den s.k. Pet Strollern, vagnen som Ella ska få åka i under sin konvalescens. Ella har provatåkt en kort tur inne… och hon tyckte så där. Det blir nog bättre när hon förstår att hon kan vara med oss om hon åker i sin vagn 💖

Läget ganska tufft just nu..

Just nu känns livet ganska tufft här hos oss… 

Den 6 mars opererade Ella sitt vänstra korsband (sitter i knät på bakbenet). Allt gick jättebra och rehab-träningen gick framåt över förväntan.

 

Den 8 maj tyckte Ella att hon var frisk nog att springa lite och ville inte alls lyssna på husse och matte som sa STOPP! Det resulterade i att hon skadade sitt opererade knä. Det blev akutbesök på Albano som trodde att det konstgjorda korsbandet gått av… 

Jag tog kontakt med den veterinär som opererat Ella och han trodde inte att det gått av men ville titta på hennes knä en gång till efter ca 3-4 veckor och under tiden låta henne vila så gott det går (inte lätt med en pigg och arbetsvillig pudel)

 

I tisdags, när husse kom hem från jobbet, satt jag i telefonen och hann inte stoppa Ella innan hon på tre ben rusar iväg för att hälsa på husse. Jag hur hur någon av hundarna halkar/sladdar och sedan att Ella skriker till ganska rejält… och ser att hon har svårt att stödja på båda bakbenen.

 

Besök hos veterinären, som tidigare opererat Ella, samma kväll. Han konstaterar att vänster knä är helt om än rejält stukat och svullet och därmed ömt. Men, nu hade korsbandet i höger knä gått av… och Ella har väldigt ont i sitt högra knä.

Vi hoppas nu att det finns tid för operation redan nästa vecka.

Veterinären hade stora förhoppningar att Ella ska var i form igen för att kunna börja jobba på Kungliga Operan i oktober-november när repetitionerna av Nötknäpparen (Petter o Lottas jul) börjar.

 

Så, den närmaste tiden blir det strikt vila och mycket begränsad rörelsefrihet för Ella.  Inomhus är det bur och hage, utomhus bur och hage.

För att Ella ändå ska kunna vara med oss så mycket som möjligt, både före och efter operationen, har jag beställt en s.k. Pet Stroller och har jag tur så kommer den redan imorgon.

 

 

Sen har vi vår kille Krille som också haltar, men väldigt diffust på höger fram… vi har gjort två besök hos bästa nyblivna hundfysioterapeuten Emilie Jönsson och har ett tredje besök inbokat. Krille är betydligt bättre efter Emilies magiska händer men ännu inte helt bra… men det går i alla fall åt rätt håll.

 

Lördag = Socialträning

Nu blommar körsbärsträden i Kungsträdgården. Och vi åkte dit för att titta.

Först åkte vi tåget, Roslagsbanan till Östra station. Fyra pudlar väcker uppmärksamhet 😊 och alla skötte sig perfekt under resan.

Det första som hände när vi skulle korsa Berzeli Park var att ett helt gäng japanska turister ville fota hundarna. Några japaner ville själva vara med på bild tillsammans med pudlarna.

Vi promenerade runt bland alla vackert blommande träd tillsammans med typ en miljon människor och många hundar. Att fota hundarna vi träden var inte att tänka på. De fick posera på en mur framför en relativt grön häck istället.

Sen var det dags för vätske- och tuggbenspaus på Café Söderberg som är ett mycket hundvänligt ställe.

Det var i alla fall en som var väldigt trött under hemresan på tåget. Det är jobbigt att vara på stan. Massa nya intryck, barn och vuxna och främmande hundar.

Imorgon väntar nya äventyr 🐩🐩🐩🐩