Så mycket som hänt…

De sista dagarna har det hänt så otroligt mycket, jag vet inte var jag ska börja. Jag tar det i kronlogisk ordning och det började i söndags den 30 augsuti.

Tidig förmiddag ringer en väldigt kär vän som jag inte pratat med på mycket länge. Åh vad glad jag blev! Vi pratade i en och en halv timme om livet, universum och allting, om hundar, kommande valpar, vänner, livet och döden. Jag blev glad i hela hjärtat och själen av det samtalet.

Sen åkte Tomas och hämtade min spinnrock som jag ropade in på en auktion för nio år sedan uppe i södra Lappland. Sedan dess har den blivit stående där uppe då det aldrig funnits plats i bilen hem (för många hundburar i bilen…?) Nu hade jag fått hjälp att transportera ner den till Stockholm och Tomas var iväg och hämtade den. Visst är den vacker framför fönstret i tv-rummet?

Under tiden Tomas var iväg ringer en vän och tillika uppfödarkollega som bor i västra delen av Sverige och undrade om Krille var hemma? Jo, det var han ju. Kunde Krille tänka sig en liten träff med en av deras tikar som höglöpte? Ja, det skulle han nog bli glad för. Någon timme senare var tiken här och en lyckad parning var klar på mindre än en halvtimme. Nu ser vi med spänning fram emot Krilles valpar om ca nio veckor.

“Krille” Fera-Mitis Christer Fuglesang

På söndag kväll kom min dotter Jenny och hämtade sina hundar som bott hos oss under hennes semester. Första kvarten hon var här gick det inte att säga ett vettigt ord till varandra. Alla sju hundarna var som tokiga av glädje när Jenny kom. De hoppade, skällde, slickade, kramades och pussades. Men lyckligast av dem alla var nog Rosie och Hailey över att deras matte äntligen kommit tillbaka. Ingen av dem vek en centimeter från hennes sida under middagen. Jag har nog aldrig sett två hundar hoppa in i sin bil så snabbt när det var dags att åka hem.

Tidigt måndag morgon vaknade jag av att hela sängen snurrade, hela sovrummet snurrade, hela huset snurrade. Kristallsjuka! Inte första gången jag får det och jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte har anlag för åk- eller sjösjuka. Jag har övningar för att motverka och dom hjälper riktigt bra. Men det brukar komma tillbaka ett par gånger under en vecka fjorton dagar och det kan komma när som helst, när jag sitter, går eller ligger helt stilla.

Måndag eftermiddag tog jag mig till skogen tillsammans med Lady för att leta svamp. Men så lite svamp!! Inte ens oätliga svampar hittade vi. Det enda vi hittade var två medelstora kantareller och tre pyttesmå. Ja, ja det räckte i alla fall till en första introduktion till kantarellsök för Lady. Jag måste säga att hon var snabb på att fatta vad hon skulle göra – duktiga lilla Lady! Det här kan nog bli en bra kantarell-hund bara vi hittar fler kantareller att träna på.

Måndag kväll signalerade Celleste att något var på gång. Vi två flyttade in i sovrummet och det blev en ganska orolig eller kanske otålig natt till tisdagen. Celleste kunde inte hitta någon plats som dög och skulle hela tiden ha fysisk kontakt med mig. Minst varannan timme var hon ut och kissade. Vi slumrade båda lite av och till under natten. Frukost var det bara jag som åt. Celleste bara fnös åt maten.

Diamanterna anlände den 1 september

Vid halv elva-tiden på tisdag kom första antydan till krystvärk och kl. 11:08 kom första lilla valpen. En liten, spinkig hane på endast 111 gram. Sedan kom valparna en efter en och på mindre än fyra timmar hade vi fått åtta valpar. Tre killar och fem tjejer.

Könfödd kl.vikt 1/9vikt 4/9ökat i %märkt med färg
hane11:06111 gr127 gr14%ljusblå
tik12:08250 gr317 gr27%röd
tik12:10209 gr242 gr16%rosa
tik12:45187 gr263 gr41%gul
tik13:18180 gr236 gr31%vit
hane13:53197 gr253 gr28%grön
hane14:26264 gr329 gr25%grå
tik14:57239 gr297 gr25%orange
Diamanternas vikter

Lilla Mini, han som föddes först har vi stödmatat lite försiktigt ett par gånger eftersom han inte orkar suga lika hårt som sina syskon och därmed rinner inte mjölken till ordentligt. Bäst är mammans mjölk, så jag stödmatar så lite som möjligt.

Celleste är en helt fantastisk mamma för att få åtta valpar första gången. Hon diar, tvättar, pussar och värmer dom.

Natten till onsdagen fick Celleste probelm med magen och behövde gå ut ungefär varannan timme. Det är ganska vanligt efter en valpning och speciellt om tiken ätit upp efterbörderna.

Någon direkt aptit har hon heller inte haft. Igår ville hon inte äta på hela dagen och äter man inte så orkar kroppen inte producera mjölk. Nu har jag blandat egen mat och det har hon ätit om än i mycket små portiner. Ligger det för mycket i skålen ser hon ut som hon får kväljningar. Tre till fyra matskedar mat varannan timme är det som går i henne. Men nu kan jag tydligt se att hennes juver börjar svälla och därmed är mjölkproduktionen igång ordentligt.

Nu har vi så smått börjat titta på namn till valparna som är vår Diamant-kull, det vill säga alla valpar kommer få namn efter världens berömda diamanter. Varje berömd diamant har sin gene historia liksom varje valp kommer att få.

Intresseanmälan för valp är INTE öppen än!

När jag och valparna är redo att ta emot intresseanmälan kommer vi tydligt lägga ut det på hemsidan med “annonser” på Facebook och Instagram. Det kommer att finnas tydliga instruktioner hur man ska göra för att anmäla sitt intresse. Allt är för att jag vill att rätt valp ska hamna hos rätt ägare.

Eftersom jag inte har någon kö, så spelar det ingen roll när man kontaktat mig, utan alla som anmäler sitt intrsse kommer att få samma bedömning.

Om någon trodde att det var en lek att föda upp hundar, kan jag meddela att det är lika mycket en dans på rosor!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *